måndag 27 oktober 2014

PÅ FÄDRENS MARK - del 1





I bakgrunden - min morfars föräldrahem som rymde totalt 12 barn en gång i tiden, och här står jag på samma mark sååååå många många år senare, saknar ord...



Morfars hus




Ni som följer bloggen vet att jag förlorat båda mina föräldrar inom loppet av två år. Föga förstod jag i våras, då jag började att plocka ur det generationshus mina föräldrar bott i, att detta var början på en släktforskningsresa som gett mig sååååå himla mycket! Att veta sin bakgrund är viktigt för oss alla  - skulle jag vilja påstå. Med detta inlägg vill jag uppmuntra alla som kikar in här att fråga era släktingar massor, för en dag är det för sent...






I det här huset växte alltså min superfina och supersnälla morfar Olof uppdet är inte det generationshus jag nyligen plockat ur och sålt.

Tiden har hunnit i fatt, nya ägare har byggt till och gjort om huset. Men det finns fortfarande mycket som vittnar om hur människorna haft det i huset - en tid för  länge sedan...










Foton: Aka privat.


Så hisnande att få se huset och jag undrar hur det var för min morfar och alla hans syskon då de växte upp här på gården. Vad gjorde de om dagarna, hur fick de hjälpa till på gården?


Detta är en del av min historia - och om ni vill så lämnar jag över en utmaning till er som kikar in här att dela med er av eran på det sätt ni vill beskriva den (via blogg eller Facebook). Skriv i kommentarsfältet nedan så länkar jag till er i detta inlägg!

To be continued!


Tjing aka

16 kommentarer:

  1. Jag förstår precis din nyfikenet och längtan att få reda på hur det var.. Jag kan gärna haka på även om jag ar några frågetecken. Jag får återkomma eftersom min släkt kommer långt söderut ifrån. Bilder och annat kan ta lite tid. Kraaaaam Pia

    SvaraRadera
  2. Visst är det kul att veta sina rötter. Man kan hitta mycket spännande.
    Ha en fin vecka. Det har jag i varma Dalarna
    Kram Meta

    SvaraRadera
  3. Vilket fint inlägg!

    Kram/Maria

    SvaraRadera
  4. Du tänker detsamma som jag Aka. Jag är 46 år och äldst i min släkt. Jag och mina syskon har ingen att fråga längre. Ingen att fråga om sådant man blir nyfiken på som vuxen. Ingen att fråga om sjukdomar och annat som är bra att veta. Hade jag vetat hade jag sett till att ha passat på att fråga en väldig massa frågor. Jag är säker på att svaren på de frågor jag har hade varit till stor hjälp genom livet.

    SvaraRadera
  5. Det är så intressant att veta mycket om förfäderna. På fredag ska jag till min mamma, 96 år och relativt klar i tanken, vi pratar alltid om mycket från förr och på senare tid har jag skrivit ner mycket av vad hon säger. Även mina barn har blivit lite intresserade. Det är roligt.
    Ha en fin vecka, vännen!
    Kramar Eva

    SvaraRadera
  6. Så intressant. Visst vill man veta..... Underbara bilder. Kram Anette

    SvaraRadera
  7. Fint inlägg! Det är spännande med släktresor. Tyvärr har jag bara min far och en moster kvar i livet, resten är borta. Men för ett par år sedan gjorde vi en resa med min mans mamma runt på alla de ställen hon bott på i sitt liv och gjorde en liten fotobok om den. Jätteintressant!
    Kram Helén

    SvaraRadera
  8. Visst är det nostalgi....har alltid varit intresserad av när pappa har berättat om sin ungdom och hur det var på hans tid....jaa det är intressant med släktforskning...min mamma började släktforska, men det blev en kort sådan, vet inte varför hon slutade, men vi har iaf släkt i Norge långt tillbaka i tiden...
    Ha det gott fina du;)
    Kram bia

    SvaraRadera
  9. Ju äldre man blir ju viktigare blir rötterna. Far släktforskade och hade även kurser i släktforskning så min släkt är noga beskriven nästan från tidernas begynnelse! Har också varit runt som du och tittat på boplatser, så intressant att se ursprunget.

    Ha en fin dag!
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  10. Åh vilka fina bilder! Det är intressant och lite sorgligt på samma gång att gå igenom alla saker.. Jag har också mist mina föräldrar. Man trodde liksom alltid att de skulle finnas där - eller i alla fall ett bra tag till!

    Kram Malin

    SvaraRadera
  11. Tack för ett underbart fint inlägg ! - Vilken upplevelse för dej att få uppsöka platsen där din morfar föddes och växte upp. - Förstår att känslorna åkte berg och dalbana..Alla frågor och tankar som kom. . .♥
    - Så viktigt att veta sitt ursprung för att få en förståelse om sin egen plats här på jorden. - Tror att många föräldrar i dag inte tar sej tid eller inser hur viktigt det är för barnen att veta sin egen historia. Och en dag är det försent att fråga någon.
    Varma kramar / Anneli

    SvaraRadera
  12. Underbart inlägg med fina bilder!

    Önskar dig en fin fortsättning på veckan!
    Kram Marie

    SvaraRadera
  13. En viktig del av livet att veta var man kommer ifrån. När vår äldsta dotter gick i gymnasiet hade dom en redovisning där E berättade om min mammas uppväxt. Hon har bott på gård tillsammans med sin mormor o morfar. Det var helt tyst i klassen under redovisningen och efteråt frågade kompisarna vem som hade berättat för E. Ingen mormor hade berättat för dom. Hoppas dom gick hem och frågade sina mor o farföräldrar. Jag tror att dom gärna berättade om någon vill lyssna. Tack för ett fint inlägg. Kram Anita

    SvaraRadera
  14. Åh vilket underbart inlägg...och tänkvärt! Jag har så många minnen, husen finns kvar och jag hoppas att jag framöver kan åka dit och dokumentera allt i bilder. Ditt inlägg gjorde intryck!
    Varm kram,
    Titti

    SvaraRadera
  15. Underbart inlägg Aka! Tänkvärt ska intervjua mina föräldrar vid tillfälle : ) Tack för ett fint inlägg och kram från Hjo /Sofia

    SvaraRadera
  16. Vilken resa! Intressant! Min mamma var intrrsserad av vad som hänt tidigare i vår släkt och forskade en del i detta. Men ändå finns stora luckor med frågetecken. Däremot satt hon och hennes syster med bandspelaren på och talade om sin barndom. Mycket intressant!

    SvaraRadera