söndag 12 september 2010

NYA FÖRUTSÄTTNINGAR


Mysigt att kunna meta lite innan sängdags!


MENTAL PROCESS


Flera av mina bloggvänner håller precis på att bygga sina hus nu - såå himla spännande att kunna ta del av det! Minns mitt och makens eget husbygge en gång i tiden. Efter att ha bott i huset lääänge kändes det alldeles för litet. Maken ville till vattnet och jag till ett stort och gammaldags hus som skulle rymma många människor - INTE lätt att finna skulle det visa sig. När vi så äntligen hittade huset med stort H slog vi till direkt och gissa vilket ångestpåslag det medförde!! Uj, uj, uj....vill knappt tänka tillbaka på det... Betänk att mitt husköp var så pass intressant att även människor på en annan avdelning på jobbet hade mitt husköp som samtalsämne en kväll de träffades ute och hade skoj, hmm...

Här bodde vi innan!


Vi hade byggt gästhuset på gården och precis fått det klart...


... inuti när det var dags att sälja. Oj vilken ångest att flytta, hur skulle det gå, tänk vad mycket pengar, skulle vi trivas, tänk om vi ångrade oss (ja, det hade vi ju nästan redan gjort i det läget)....  

Sen vet ni ju storyn, det blev flytt...



... hit mitt i vintern och både jag och maken hade kunnat sälja barnen för att få flytta tillbaka *blink*. Drömde till och med om att det gamla huset blev till salu! Vårt nya hus kändes enormt - för att inte tala om tomten, allt kändes så extremt annorlunda och det väckte olika känslor inombords. 

Efter inflytt började vi att tokrenovera huset överallt.


Jag satt nästan och tjöt av trötthet, men bara en liiiten stund för sedan var jag igång igen... När snön så smälte och jag fick se se havet av oplanerad tomt var måttet rågat - jag ringde mäklaren, jag vägrade bo kvar en sekund till! Maken var helt matt han också, men inte på huset utan mer på bloggerskan ;) Två dagar innan mäklaren skulle komma ringde jag och avbokade besöket, inte för att jag ångrade försäljningen utan för att jag var alldeles för slut för att orka med en till flyttprocess

När allt lugnat sig lite, jag och maken haft lite överläggningar om tänkbara strategier för att hantera allt och jag landat i alla måsten och borden, började jag trivas i huset och fick tillbaka de där känslorna jag haft under husvisningen - jag älskar verkligen mitt hus! Jag fortsatte renovera...


... men denna gång för att det faktiskt var roligt och mitt absoluta intresse! Huset, garaget, uthusen och tomten väcker fortfarande ett hav av måsten och borden...


... men jag försöker att se det fantastiskt vackra i det som finns i förgrunden istället. Dessutom har vi hunnit enormt mycket jämfört med hur här såg ut när vi kom hit! Och vilken livskvalitet flytten medfört för både ...



Glass är gott efter badet!

... barnen och oss själva. Jag vet att även...

Söta vännen L.

..vänner och släktingar trivs här i detta badlandskap! För att inte tala om...



 ... hur djuren njuter!

Jag kan fortfarande få tankar om att flytta härifrån ibland, men inte för att jag har ångest - den hemska tiden är förbi, puh... Så vem vet, ni kanske kan följa mig i ett annat hus i framtiden :)

Tanken med dagens inlägg har varit att försöka ge mina underbara BYGGBLOGGIS-VÄNNER lite sinnesro. Jag hoppas att jag någorlunda lyckats förmedla att den ibland hemska och eländiga bygg- och flyttprocessen kan landa i något fantastiskt roligt och inspirerande!  Eller har jag gjort allt värre nu - hjääälp!!

Önskar er alla en riktigt skön och ångestfri söndag oavsett hur just ERA liv ser ut där ute!!

TJING

10 kommentarer:

  1. Ja, det kan bli så, med känslorna. Har också flyttat en del...
    :)

    SvaraRadera
  2. Hejsan!
    Vad fint berättat.
    Jag förstår precis hur du känner.
    Jag bodde i lägenhet när jag träffade min make. Han hade två hus. Just det två hus som skulle städas och två trädgårdar. Tror du jag hade ångest. Nu har vi sålt det andra, men detta huset är gammalt och mycket behövs göras vid och trädgården är STOR. Jag har gråtit mycket och saknat min lägenhet.....Men nu njuter jag mer och ser på det på ett annat vis. Jag förstår dig och hur du kännt och känner det.
    Jag har flyttat mer än 20 ggr i mitt liv.....
    Ha en skön söndag!
    Kram Bodil

    SvaraRadera
  3. Vilket strålande inlägg!
    Jag tror väldigt många känner igen sig, och just angående känslan att man kanske tagit vatten över huvudet när man väl står där.
    Jag måste säga att ni nog lyckats oändligt bra, och verkligen fått den oas en familj behöver. Men stort hus innebär alltid mycket jobb. Fast om man älskar sitt hem, så finns det alltid en gnutta energi att hitta till olika projekt och planer.
    Hoppas att ni får många, härliga år i ert underbara hus! Kram

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Jag är så glad att jag hittat till din fina blogg. Både som inspirationskälla och som underhållande läsning!
    Åh, vad bra du beskriver dina känslor med huset och flytten!

    Jag gick tillbaka till tidigare inlägg och kikade in hos din svägerska, ( Nyfiken som jag är...Fniss! )Det var ett fantstiskt mysigt o hemtrevligt hus hon bodde i......

    Hoppas att du får en bra start på din nya vecka!

    Höstkramar T

    SvaraRadera
  5. Wow vilket "fint" bra Inkägg.....med denna berättelse har säkert många fått lite "ro" som är mitt i något byggande. Blir berörd av din historia....Ni har varit jätte duktiga!!!!!!
    Var rädd om dig nu och njut,njut,njut...
    Varm kram från mig, som INTE bygger...*fniss*

    SvaraRadera
  6. Tack kändes skönt att läsa detta man blir trött av renovering ibland :-) Mest sambon då jag tar mest hand om barnen men det är också lite påfrestande att vara ensam hela dagarna + kvällarna! Kram

    SvaraRadera
  7. Det var roligt att läsa om dina flyttångestar...man tror ju inte dom kan finnas när man bor så kolossalt vackert och i ett likaså vackert hus som ni har.
    Huset är en juvel, så är det bara!
    Och läget verkar helt underbart.
    Ert första hus såg också jättefint ut!
    Känsla för hus helt enkelt är det nog att du/ni har!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  8. Åh, vilket fint inlägg! Jisses vad ni har kämpat! Fastän det är jobbigt att bygga helt nytt från grunden och det tar läääänge, läääänge när man spikar ett bräde åt gången så behöver man i alla fall inte leva mitt i bygget. Jag tror inte jag skulle orka bo mitt i en renovering, det är så skönt att komma hem till ett "färdigt" hem efter kvällarna på bygget. Sen har vi alltid bott på hyra, så vi kommer inte att sakna denhär lägenheten på samma sätt som man säkert skulle sakna ett hus som varit ens eget. Men visst känns det jobbigt med bygget ibland och man undrar om det är värt alla uppoffringar...men i slutändan är det nog säkert det, åtminstone om man tittar på ert fantastiska hus! Tänk vilken resa ni gjort och vad bra det blev till slut :). Och som du skriver, vilken livskvalitet för familjen med stora utrymmen och sjön så nära!

    Ha en bra kväll i ert vackra, vackra hus! Kram/Annie

    SvaraRadera
  9. Vad duktiga ni har varit. Visst medför det mycket ångest i vissa beslut. HAR VI GJORT RÄTT NU?? är ju den ständiga frågan. Precis så känner jag med nu. Jag är jättepirrig för alla beslut som ska fattas nu inom en ganska snar framtid. Det största köpet man gör, mycket pengar står på spel och man vill att det ska bli så bra som möjligt. Samtidigt har jag en sån sjuk förväntansfull känsla. Jag längtar ihjäl mig. Så visst känns det bra, men ångestfyllt :)

    Kram på dig

    SvaraRadera
  10. Jätte bra inlägg :)
    Ibland behöver man verkligen få höra att andra också har det jobbigt ibland, att livet inte alltid är en dans på rosor ;)
    Fint skrivet!
    Vilken tur att ni till slut kom fram till ett bra beslut, ni ser ut att ha det toppen bra i erat fina hus.

    Ha en bra dag
    Kram Fia

    SvaraRadera