lördag 22 maj 2010

Gästbloggare















Kolla, en sork! Ett marsvin!? Nej, en igelkott!


Tjobre, nu är Sanna här igen med en stängd dörr så förhoppningsvis får jag skriva ifred denna gång..

Jag är känd för att ha väldigt dålig syn och blir ständigt påmind av min familj, klasskompisar och arbetskamrater om att jag borde skaffa glasögon...däremot lyckas jag alltid förbrylla särskilt min pojkvän när jag lyckas se en gul katt mitt ute på en äng eller en trast bland löven på gården...det är bara sånt man borde uppfatta tycker jag.

Hur som helst så satt jag vid matbordet och funderade lite och rätt var det är så promenerar en liten igelkott ut på grusgången som går ut från uthuset, och vidare längs buskarna och kullerstenarna. Här blev även mamma förvånad över att jag såg den, men beordrade mig att ta bilder. Så jag sprang ut med katten Nelson i täten..dock var kotten lite för läskig för honom för att gå nära..






Igelkottar är tacksamma fotomodeller då de sällan får för sig att springa iväg.


När han var färdigplåtad så vände han på sig och traskade vidare ner mot sjön, följd av Nelson som höll sig på tre meters avstånd hela vägen. Det gick sakta men säkert...


Längre ner i röda hagen stod två nyfikna kaniner och iakttog vad som pågick...








Här har ni Mårten till vänster (troligen teddylöwen och dvärgvädur) och Molly till höger (viltgrå dvärgvädur). 

Mårten är en före-detta lägenhetskanin som jag tog hem för en månad och en vecka sedan. När han kom hit var han undernärd, hans ögon var irriterade och rinnande sedan ett år tillbaka följt av en kladdig och tovig päls runt omkring. Han hade dessutom stora tovor på kinder och mage. Hans klor och tänder var för långa och han var extremt understimulerad. Men gud så mysig och trevlig han är!

Så två dagar senare fick han en tid hos veterinären där kastrering genomfördes, tänder klipptes och ögondroppar skrevs ut. Resten tog jag hand om själv. Dom rakade honom runt ögonen, så ett tag såg han lite fulsöt ut..

Han har gått upp ett kg denna månad och i torsdags var det säkert att låta honom och Molly, min deprimerade änka, flytta ihop. Mårten beter sig inte riktigt som en kanin ännu, och är knappast van vid att hoppa högt så än så länge får Molly ha sina sitthyllor för sig själv... men för det mesta sitter de och pussas eller följer efter varandra i hagen. Även Molly har fått tillbaka gnistan!

Det ska bli kul att se hur det går för honom! 


Hej svejs!


//Sanna

3 kommentarer:

  1. Vilket intressant inlägg du gjort i bloggen Sanna! Alltid roligt med djuren och nu får även andra ute i cyberrymden ta del av vad som händer med dem här på gården!
    Kramizar från mamma

    SvaraRadera
  2. Hej Sanna! Visserligen skyndar igelkottar långsamt, men när jag tar fram kameran brukar de oftast rulla ihop sig, så det knappt syns på bilderna vad det är.... så jag tycker dina bilder är jättefina. Och kaninstoryn var också spännande, djurvän som jag är blir jag alltid lika glad när jag hör om någon vänlig själ som tagit hand om ett misskött djur! Mårten ser ut att ha tagit sig bra, ser fram emot fler rapporter om dina djur :) /Annie (din mammas bloggkompis :))

    SvaraRadera
  3. Hej Annie! De igelkottar jag har stött på har faktiskt varit ganska coola av sig och endast rullat ihop sig lite i början, men efter att ha suttit stilla framför dom ett tag har dom till slut tittat fram igen. :) (egentligen kollar dom nog efter en annan väg där ifrån).

    Jag kommer definitivt lägga upp fler bilder på Mårten, speciellt med tanke på att han egentligen ska ha mycket längre päls men är klippt ;) Så det blir kul att se hur han ser ut.. //Sanna

    SvaraRadera